endumen

Jag är inte hemma eftersom jag går på utbildning på fryshuset hela helgen. Det är skitläskigt och kul på samma gång precis som väntat. Eftersom allt sker av egen fri vilja så samlas där såklart alla de där modiga och starka tjejerna som vågar. Jag är ju en fegskit, så jag är jävligt stolt över att ens ha tagit mig dit. Jag har åtminstone fått en bundsförvant. Maële heter hon. Jag måste hela tiden övertala mig själv att jag inte är usel bara för att jag är tyst och jag måste sluta försöka att säga någonting för det gör att jag låser mig själv ännu mer och känner mig korkad som inte lyckas. Jag vet att när jag kommer ut i verkliga livet så kommer min förmåga att passa alldeles ypperligt och jag behöver inte oroa mig för något. Jag har ju blivit slagen, biten, torkat spyor från vardagsrumsbord spydda för min skull och tömt folks tarmar på bajs, så jag behöver nya utmaningar.